Nu har jag kommit hem från årets sista Världscup resa. Det har varit en lång dag med resa och det var väldigt skönt att kliva innan för dörren för någon timma sen.Dessvärre är min väska lite försenad på grund av ett snabbt byte i Köpenhamn, men den ska komma imorgon.

På länken nedan finns en sevärd video från världscuptävlingen i Toblach i torsdags. Där kan ni få en inblick i  hur en rullskidtävling går till.

watch?v=1EhxFKyk2nw&feature=player_embedded

Mina fyra poäng som jag hade tillgodo på Guro räckte inte. Även om Guro, för första gången den här säsongen inte vann sprinten idag, utan istället blev tvåa, gick hon om mig och tog hem totalsegern med 55 poäng. Själv slutade jag på en nionde plats på dagens sprint.

Den här säsongen har gått upp och ner och jag har även haft lite otur. Hade jag till exempel stått på benen på jaktstarten i Turin hade jag med största sannolikhet vunnit totala Världscupen.

Men trots att jag var så nära och att jag inte har presterat på topp jämt, är jag nöjd med säsongen och min andra plats. Jag har fyra segrar under säsongen och en andra plats (där jag bara var ett några tiondelar ifrån segern). Det finns mycket jag kan förbättra, framförallt sprinterna och masstartsracen, där jag med lite träning skulle kunna plocka mycket mer poäng. Det är svårt att prestera på topp i varje tävling och jag har heller inte optimerat träningen inför varje tävling, eftersom det finns en vinterssäsong som jag prioriterar högre än rullskidsäsongen.

Målet inför nästa säsong är självklart. Nu har jag varit på pallen tre år i rad (2:a 2009, 3:a 2010, 2:a 2011). Nästa år vill jag vinna!

 Det blev faktiskt en skandinavisk pall i år. Nina Lintzén tog med minsta möjliga marginal (2 poäng) mot ryskan Ksenia Konohova tredjeplatsen.

Simone Paredi och Guro tog hem totalsegrarna

Nu är vi i mål efter en kämpig team-sprint. Det var tungt och segt för mig och benen ville inte alls. Men med Nina som lagkamrat så körde vi till oss en tredjeplats efter Ryssland och Kroatien. Nu ska jag börja ladda om inför morgondagens sprint. Någon som har något tips på hur jag ska kunna rå på en sprint världsmästarinna? Det är nämligen vad som krävs för att jag ska ta hem segern i den totala världscupen.

Igår spenderade vi 6 timmar i bilen för att förflytta oss till Oroslavje i Kroatien. Här skiner solen från klarblå himmel och det är varmt. Ska passa på att njuta av årets sista sommardagar.

Men självklart är vi inte här för att njuta av sommar och sol utan idag ska vi åka team-sprint och imorgon är det sprint. Idag åker vi 3 varv var på en slinga som är två kilometer lång. Varvet känner jag till bra, för det var här jag, Sandra och Maria åkte hem VM-guldet i stafett 2006. Men idag är det jag och Nina Lintzén som ska tampas mot framförallt två starka ryska lag. Jag kommer att åka första sträckan och Nina andra.

Efter en dags vila igår, så känns faktiskt kroppen lite bättre. Jag har varit ute och åkt lite rullskidor nu på förmiddagen, men jag får se hur kroppen reagerar efter eftermiddagens lopp. Återkommer med rapport efter loppet!

När jag värmde upp i morse hade jag inga som helst förväntningar på tävlingen. Kroppen kändes tung och jag hade ont överrallt. Efter starten var jag trött redan efter första backen och jag återhämtade mig ingenting under de mer lättåkta partierna. Jag hade ingen aning om hur jag låg till och jag fick verkligen slita hela loppet igenom. Efter målgången tog det några minuter innan jag fick besked om hur det verkligen gått, Jag vann! Det kom som en chock för mig, jag hade aldrig trott att med den känslan jag hade i kroppen under loppet och så mycket som jag fick slita skulle räcka till en seger. Jag var 15 sekunder före ryskan Ksenia Konohova, trea blev Staphanie Santer från Italien 1,05 efter. Nina blev 4:a. Det märks att det är sista världscup helgen för resultatlistan är inte så lång. Vi var bara 7 senior tjejer som startade.

Hela resultatlistan finns här

Imorgon ska vi åka vidare till Kroatien där en team-sprint och en sprint ska genomföras. Jag hade egentligen tänkt att träna på ganska mycket nu över helgen. Men att få träningsvärk genom att köra distanspass, ha ont i huvudet i stort sett varje dag och att vara konstant trött är inte direkt normalt för mig. Så jag ändrar planen och tar istället och tar det lugnare med träningen så att formen och kroppen rättar till sig.

Med dagens seger gick jag upp i Världscupledning igen. 4 poäng före Guro. Det återstår ett lopp. Dessvärre är det en sprint och Guro har hittills i år vunnit samtliga sprinter och jag har varit låååångt efter. Om jag ska vinna den totala cupen krävs det att jag slår henne på söndag. Frågan är bara hur det ska gå till!?

Från prisutdelningen. Stephanie hade en tenta som väntade så hon han inte vara med.

Dagens pris. Synd bara att jag är allergisk mot äpplen!

Då var det kvällen innan tävlingen. I eftermiddag har jag varit och åkt ytterligare några varv på banan. Det känns okej med nerförsbackarna nu, men jag tänker inte riskera något imorgon. Vi kommer att åka fyra varv på banan (ca 17 km) med individuell start. En världscup på rullskidbana är något nytt för mig och det ska bli spännande att se vem som är starkast på den här typen av bana.

I övrigt är det ingen förändring på formen, det känns tungt. Men för det behöver jag inte prestera dåligt och jag går in med inställningen att åka fort och göra allt jag kan. Vi får se hur lång det räcker.

Det blir mycket landskapsbilder nu, här kommer två från förmiddagens löptur. Jag sprang upp i bergen ovanför byn som vi bor i.

Nu ska jag ladda upp med lite bokläsning och avkoppling innan det är sovdags!

I förmiddags var vi och snurrade på rullskidbanan (som vi ska tävla på) i Toblach. Jag hade blivit varnad innan att den innehöll några krävande utförskörningar, vilket inte är någon favorit för en fegis som mig. Första varvet åkte jag på träningshjul och tog det extremt lugnt utför, men det var inte så farligt. Efter ytterligare ett varv vågade jag mig på att byta till tävlingsskidor. Efter varje varv vågade jag öka farten i utförsbackarna och efter 2 timmars åkning känner jag mig ganska trygg. Det finns dock ställen på banan där jag skulle kunna släppa på mer. Jag ska dit i morgon eftermiddag igen för att nöta några varv till. Tur att vi kom hit i god tid före tävlingen=)

På eftermiddagen blev det ett klassiskt backpass. Det var ett fint pass på 2,10 i lugnt tempo med varierande diagonalåkning och stakning med frånskjut. Ren stakning blev det inte så mycket av. Synd att vi inte har sådana träningsförhållanden i Sverige, här skulle jag kunna stanna länge!

Bilder från dagens pass

Förmiddagen

Det finns gott om dessa skyltar på Toblachs rullskidbana

Jag efter två timmars nötande på banan

Eftermiddagen

Fina vyer på eftermiddagspasset….

….och mysiga byar

Jag trivs!

Efter en lång dag på resande fot är vi äntligen framme. Vi bor någon mil utanför Toblach i en jätte mysig by på andra sidan gränsen i Österrike.

Som jag skrev igår är det inte tävling förrän på fredag och dagarna fram tills dess tänker jag passa på att träna och utforska områdena här omkring. Det är alltid en motviationskick att komma till nya träningsområden. Idag har jag vilat från träningenImorgon tänkte vi börja med att åka till Toblach för att testa rullskidbanan som vi ska tävla på.

Formen har varit väldigt dålig ett tag nu och veckan som var har inte ändrat på det heller. Jag får kämpa på varje pass och jag återhämtar mig långsammare än vanligt. Igår körde jag skateintervaller, men fick slita ordentligt, och jag hade långt ifrån någon känsla av flyt i åkningen. Jag har inte tränat så mycket den sista veckan för att jag inte ska bli för sliten, men ändå känns det väldigt tungt. Jag hoppas det vänder (i alla fall lite) innan torsdag för jag skulle verkligen vilja få till bra lopp här nere för att få ett bra avslut på rullskidsäsongen.

Några bilder från byn vi bor i

På detta mysiga hotell ska jag bo ända fram till fredag

Jag har knappt varit hemma en vecka, men nu står väskan färdigpackad innanför dörren igen. Imorgon går resan till Italien och Toblach. Rullskidtävlingen (15 km skate med individuell start)  är inte förrän på torsdag, så det blir några dagar där nere för att utforska nya träningsmiljöer. Efter torsdagens tävling åker vi vidare till Oroslavje i Kroatien för team-sprint och sprint (lördag och söndag). Sen är rullskidsäsongen slut.

Jag börjar bli lite trött på allt resande, men samtidigt får jag uppleva så otroligt mycket. Resandet är inte slut för att rullskidsäsongen är över. Lidingöloppet, Ramsau och en hemresa för att gå på en återträff med Sanda skidgymnasium är inplanerat. Sen drar vintersäsongen igång.

Jag har konstaterat att väskan nog får står framme till april.

Är just nu på Arlanda och fördriver tiden till nästa flight mot Östersund. Det har varit en strulig hemresa där det mesta gick fel ett tag och det var bara några minuter ifrån att vi missade planet i Berlin. Skönt att vara på svensk mark nu ialla fall.

Tävlingen idag var katastrof dålig för min del. Jag kände mig matt i kroppen innan start och när starten gick så saknade jag både fart och teknik. Trots att jag inte hade särkilt långt upp till åkarna framför kom jag aldrig ikapp utan fick hela loppet igenom jaga en klunga på fyra åkare 10-15 sekunder framför mig. Något frusterande!

Den formen jag hade i början på världscupsäsongen är som bortblåst sedan Norge. Efter SM förra helgen hade jag ändå lite förhoppningar på att den var på väg tillbaka, men tyvärr så var det inte så. Nu är den totala världscupssegern väldigt långt borta. Även om det fortfarande är möjligt för mig att vinna så känns det just nu ganska omöjligt.

Den här helgen har gått i ett och det kanske har märkts på mina inlägg här. Tyvärr har jag heller inga bilder att bjuda på just nu. Det ska bli väldigt skönt att komma till Östersund ikväll. Det blir en vecka där uppe innan vi åker på sista världscuptävlingarna som går i Italien och Krotatien. Jag vill åtminstone försöka avsluta den här säsongen på ett bra sätt!